Självförtroende.

Jag är säker på att många andra bloggare säkert redan har skrivit om detta ett antal gånger, men det struntar jag i, för nu är det min tur.

Självförtroende. Well det är ju väldigt bra och ha och det är det som gör att man är nöjd med sig själv. Alla har nog haft dåligt självförtroende någon gång, men det är många som har det jämt och ständigt. Även jag, såklart. Jag är inte nöjd med allt hos mig själv. Jag gilar inte mitt hår och jag skulle vilja vara lite mer frammåt och inte lika blyg, med nya människor. Men det måsta förståss inte vara så. Mina "brister" (enligt mej då) har jag förträngt. Jag pkattar mitt hår och då blir det helt normalfint, kanske ännu finare enligt vissa. Med rätt produkter slits inte håret så mycket. Och jag undviker situationer där jag måste skaffa nya/fler vänner. Men att lösa sakerna är inte det rätta lösningen (haha det lät kul). Och jag tror att ni alla vet det redan. Om man trivs med sig själv så har man bra självförtoende och om man har bra självförtoende, då trivs man bra med sig själv. Det hänger ihop. Självklart, så skulle jag kunna hitta massa fler fel på mig själv om jag letade, men det är just dit jag vill komma. Jag tillåter inte mig själv att tycka illa om mig. Jag tycker om min kropp och mitt ansikte, jag är helt nöjd. Och det är för att jag så fort jag ser mig i spegeln intalar mig att det är sant. Att jag är lika bra som alla andra. Att bara för att jag har lockigt hår så betyder det inte att jag är ful på något sätt. Det finns faktiskt folk, tro det eller ej, som vill ha så lockigt hår som jag. Men som sagt handlar självförtoende inte bara om hur man ser ut. Det handlar ju även om ens personlighet, hur man tycker om sitt sätt att handla (inte köpa grejer nu, utan den andra betydelsen). Jag är mer reserverad med folk jag känner lite mindre. Ju mindre jag känner någon ju svårare har jag att komunisera. Men jag har faktiskt en lösning på det med. Om jag känner för att säga något, som inte är för oanständigt, då säger jag det. Rakt ut, eller till personen jag vill prata med. Det har nämligen hänt mig, de senaste dagarna, att jga känner för att säga något, men inte vågar först. Sedan bestämmer jag mig bara för att göra det och inget kan stoppa mig.

Inget(ingen ska få trycka ner mig. Jag HAR bra självförtoende!