Jag är trött och nedstämd. Jag är galen. Och om ni tänker efter noga så kan ni nog komma på en hel del anledningar, men för tillfället är det bara en sak som rör sig i mitt huvud och som gör mig galen. Vampyrer. När jag skrev detta http://andiiz.blogspot.com/2009/03/vindruvor.html så hade jag aldrig upplevt något liknande innan. Vist hade jag läst Hemsökt-böckerna och älskade dem verkligen, men när jag läste Om jag kunde drömma för första gången drabbades jag av shock, beroende, galenskap och en känsla av depression på samma gång. Jag dyrkade boken. Så jag läste hela serien. Första boken tog mig fem arbetsdagar att läsa ut. Den hade jag fått i pressent. Under helgen lästa jag om den två gånger, men inte lika koncentrerat. Jag ville bara inte vara utan den. Sedan på måndagen, fick jag låna tvåan av en vän och den läste jag på tre dagar, samma med resten av böckerna. Och varja bok läste jag om två gånger i väntan på nästa. Tvåan läste jag däremot bara om en gång, eftersom den var så otroligt deprimerande.
Men nu. Nu när jag läser om böckerna igen, ett år senare, är jag dubbelt så galen i dem som jag var då. Jag trodde jag var bessatt, men om jag var det då så finns det inga ord för att beskriva det jag känner nu. Jag är nu på fjärde boken för fjärde gången och det var och är min favorit av hela twilight sagan. Den är så händelserik och det bästa slut man kan tänka sig på historien, även om det är långt i från ens fantasi. Jag har snart läst ut den och då ska jag fortsättta med Twilight, New moon, Eclipse och Breaking dawn på engelska.
Jag lever för Twilight. För fantasin, skönheten, kärleken, hemligheten och skräcken som finns i serien. När jag inte är i skolan eller gör läxor och sitter vid datorn, då är Twilight min värld. Min andra värld som bara existerar när jag öppnar boken. Men samtidigt finns den där i bakgrunden hela tiden. När ajg ser mig i spegeln märker jag att mina hörntänder blivit längre (det är faktiskt sant, men det är minimal skillnad), när jag lyssnar på musik och sjunger med i låtarna så får det mig att tänka på Voltouri och när jag rör mig så vill jag bara vara smidig som en katt och göra alt så stadigt och graciöst som möjligt. Det är sjukt, jag vet. Jag borde inte låta mig bli så påverkad av dem. Med det är just därför jag är galen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar