R.I.P.

Precis innan skolan slutade idag så var vi den första klassen i skolan som fick reda på den hemska nyheten. En lärare som jobbat på vår skola sedan vi började där har dött av hepatit C. Alla lärare var typ ledsna och vi blev helt chockade. Hans lever hade pajat. När jag kom hem hade jag fortfarande inte fattat det är, men jag började tänka på folk som jag känt som hade dött. Kenny, min mammas kompis bror. Han var en heöt underbar människa som var lyclig och genom det gjorde alla andra lyckliga. Han var sjuk och fick inte rätt medicin av läkarna. Han skulle ha fått helt vanligt pencilin och då hade han varit helt frisk nu. Men han dog för att läkarna gjorde fel! Ni som känner igen det här - ja, det var honom det stog om i tidningen. Så jag började gråta när jag tänkte på honom. Jag träffade honom bara två gånger och jag älskade honom typ. Mammas kompis, som alltså var hans syster, har även förlorat sin pappa i någon sjukdom och kanske någon mer, jag vet inte riktigt. Men nu har hon äntligen fått lite lycka också. Hon har fått en dotter som är världens gulligaste!! Och jag beundrar den här kvinnan för att hon har klarat sig så bra även fast hon har förlorat så många!! Jag undrar om jag skulle klara det lika bra som hon...