Andiizbloggen

En enda tanke på dig gör mig lycklig. Men samtidigt som denna hrliga känsla sprider sig i mitt innre kämpar en annan del av mig mot den enorma smärta som snart tar
över alla mina sinnen. En nittiogradersvändning med huvudet och alla känslor rinner av mig. För utanför de tjocka fönstren, som håller mig instängd i detta mörker, fladdrar något. Något med en färg, som bara kan tolkas på ett sätt. Ett litet grönt löv flyger förbi tre lager av glas och jag blickar upp mot den mellanblå himlen. Gråa och vita nyanser mönstrar den blåa skyn och för ett litet tag är jag helt känslolös. Ingen enda tanke finns i mitt huvud och ingen enda känsla kan hitta mig. Men mina sinnen fungerar och jag kan nästan känna den otroliga doften av blommorna i de lövtäckta träden. Jag kan känna vinden och jag kan höra det somriga ljudet när den leker med löven... Efter ett enda ögonblick rycks jag tillbaka till verkligheten och märker att smärtan är borta. Var det det enda som krävdes för att få bort den? Att vända bort blicken från datorn och drömma sig bort..?
Nej.
För det som hända egentligen var bara att jag fick lite magknip, som sedan gick över med en gång. Haha.