1.90 kanske? - glöm det!

Hej
Jag är trött.
Och besviken.

Vi hade ju som sagt friidrottsdag idag och det gick skitdåligt för mej.
I 800m var jag som vanligt lika dålig, haha, men det bryr jag mej inte om.
I 60m var jag lite sämre än innan, men det är inte heller så viktigt.
I höjdhopp var jag bättre än förra gången och det glädjer mej.
Stöta kula var jag sämre på än förra året, och konstigt nog så stör jag mej på det.
Kast med liten boll har jag helt glömt bort, men jag har för mig att det inte gick så bra...
Har jag glömt något?
Ja, just det. Längdhopp.
Världens roligaste gren.
Not?
Nej såklart. Det är fortfarande min favoritsport. Men jag är inte bäst längre.
Jo, jag är bäst bland tjejerna och det är jag väldigt stolt över, faktiskt.
Men det är svårt att visa det när mitt mål inte ens var i närheten att bli uppnått.
Förutom det omöjliga målet, att slå den enda jag inte kunde slå i längdhopp, så hade jag oxå ett annat mål med dagen. Ett mål jag alltid har på friidrottsdagarna. Att slå mitt eget reckord. Och det kan ju inte vara så svårt. Eller hur? Man växer ju, blir bättre och längre. Men icke.
Att slå 3.74m var tydligen helt omöjligt för mej.
Så det blev 3.48m

Men jag får nöja mej med det.
Jag tävlar ju inte direkt, så egentligen borde inte resultatet spela någon roll.
Men det känns lixom som att det här är det enda jag riktigt kan skryta om, och även om ajg inte gillar att skryta så är det fruktansvärt kul, hihi.

Men jag är ändå bäst bland tjejerna. Wohoo!