Jag blev väldigt förbryllad när jag upptäckte att jag hade extrema skuldkänslor för att jag inte har skrivit i bloggen fast jag kunnat, den senaste veckan.
Det gjorde mej oxå fundersam, eftersom det inte är särskilt trevligt när en blogg får en att må dåligt.
Bakom alla skuldkänslor, som hela tiden försökte släpa mej tillbaka till datorn, fanns det en stark vilja som tänkte styra mina fingar till just de här tangenterna:
J-A-G-O-R-K-A-R-I-N-T-E-S-K-R-I-V-A-I-B-L-O-G-G-E-N-S-Å-J-A-G-K-O-M-M-E-R-N-O-G-I-N-T-E-S-K-R-I-V-A-P-Å-E-T-T-T-A-G-M-E-N-J-A-G-K-O-M-M-E-R-T-I-L-L-B-A-K-A-S-N-A-R-T
Ni kan nog knappast föreställa er hur ledsen jag blev på mej själv när jag insåg att jag ville lägga ner bloggen och det fick mej att börja grubbla på vad som omöjligt kunde få mej att tänka så. Men så kom jag på det enda rimliga alternativet; boken 'Så Länge Vi Båda Andas' av Stephanie Meyer. Jag fick låna den av Lillby igår och läste HALVA boken bara igår. Fattar ni?! Halva
Jag kommer troligtvis läsa ut den imorgon och då blir allt som vanligt igen. Jag älskar ju att blogga! Och jag är rätt säker på att några - åtminstone - läsare skulle bli besvikna om jag slutade.
Så jag tänker fortsätta som om ingenting har hänt och ni ska få igen allt ni missat av min mysiga påsk, mina nya köp och allt annat nytt.
Kramar på er gullisar <3
X O
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar